Jag eller du?

 
 
Har länge gått och grubblat över en sak. En grej som stör mig mer och mer faktiskt desto mer jag tänker på det. Nu kanske inte jag är som alla andra heller men tänkte i alla fall ge min åsikt på det hela. Här där jag faktiskt vågar :) haha
 
Satt här om dagen och kollade biggest loser finalen, ett program som jag alltid följt förut men inte haft varken intresse till eller kommit ihåg att se nu på senare. Men då Marcus satt vid datorn och jag inte hade så mycket annat för mig så fick teven slås på. Och där var finalen så tänkte att ja men den kan jag ju se! Det var länge sen! 
 
En av de tidigare deltagarna fick säga ett par ord om resans gång osv och avslutade något i stil med att "jag har lärt mig att tänka på mig själv mer, förut har jag alltid satt andra främst men nu är JAG prio ett. För om inte jag älskar mig själv så kan jag inte älska andra". 
 
Här kommer vi alltså till frasen som jag har så svårt för. Jag måste älska mig själv innan jag kan älska någon annan...... 
Och vad ska jag nu säga om det här tänker ni kanske? Jo jag tycker personligen att det är jätte fånigt. Förlåt nu om det är någon av er som tar illa upp men så tycker jag faktiskt. 
 
Tar ett exempel. 
Precis innan jag träffade Marcus så var jag i en riktigt djup svacka i mitt liv, jag älskade verkligen inte mig själv och allt var elände, som det kändes då. Jag hatade hur jag såg ut, hur jag pratade, hur jag tänkte, ja allt! Levde väldigt destruktivt mot mig själv. Så med andra ord kan man säga att jag inte älskade mig själv. 
Jag träffade Marcus, och wow vilken händelse i mitt liv! haha Tala om förändring, jag älskade någon som älskade mig. Men älskade jag mig själv? Nej verkligen inte. 
Vi fick Theodor, och vår kärlek till varandra blev bara större, och nu också fick jag möjligheten att älska ett barn! Fattar ni, ett barn! :) Men älskade jag mig själv? Nej det gjorde jag inte. Mitt destruktiva leverne låg fortfarande kvar och jag mådde inte bra. Kanske såg ut att må bra men tyvärr... 
Nu har ju åren gått och vi har en underbar familj vilken ni alla så klart redan vet :) Men poängen jag vill komma fram till är att jag har alltid älskat andra, inte bara min nuvarande egna familj, utan familj och vänner och andra, jag har alltid tyckt om alla i min omgivning (som förtjänat det ;) ) men jag har inte under många år älskat mig själv... 
 
Nu till den stora frågan, älskar jag mig själv idag? Nej det gör jag inte, jag har fortfarande massor med brister som jag avskyr att se varje morgon, och hjärnspöken som spökar var och varannan dag, men jag kan inte säga rätt ut jag älskar mig själv alls. 
Visst, jag har accepterat att jag är som jag är, typ, men mer än så är det inte. 
Så varför måste jag nu älska mig själv för att kunna älska andra enligt "sägen". 
 
Idag är det så viktigt att allt ska handla om JAG, JAG och JAG, människor har slutat att bry sig om andra för att de är så upptagna av sig själva. JAG måste ha det bra, JAG måste få göra saker, JAG måste dittan och dattan. 
Samma sak jag har hört folk säga att om JAG mår bra så mår min famlij bra.....ehm....backa en bit där va! 
 
Visst, om jag inte mår bra så lär det synas men vem har sagt att familjen inte mår bra? 
Jag skulle vilja vända det talesättet och säga, mår min familj bra, då mår jag bra! 
För blir man för självupptagen så är det väldigt lätt hänt att familjen hamnar lite på sidan om, omedvetet. Och om barnen inte har en närvarande mamma eller pappa, mår dom verkligen lika bra än om det vore tvärtom? 
Jag menar, jag har under många år mått väldigt dåligt, fram till idag ungefär, men så vitt jag vet så mår min familj bra... Jag anstränger mig ändå att varje dag ändå ge min familj det som dom behöver, det spelar ingen roll hur JAG mår, för att JAG är inte prio ett. 
 
Jag kanske låter jätte galen men så tänker jag i alla fall.... 
Är bara så trött på att samhället uppforstrar oss till att vara egoistiska, när det är det som faktiskt förstör oss....
 
 
Ja jag hoppas inte att någon blir arg eller stött, inte meningen men var bara tvungen att få ut det nånstans, har tänkt på detta så länge och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst mer men jag tror jag stannar där :) 
 

Kommentarer
Postat av: Marica

Precis, detta ämne kan man prata om i oändlighet! ;)
Jag stör mej enormt när folk säger just det där: "är du lycklig är dina barn lyckliga". Vad är det som säger det? Vi lever verkligen i en "egovärld", tyvärr!
Gud lär oss ju att sätta andra framför oss själva. Att vara varandras tjänare. Tror verkligen att egot väldigt lätt kan bli en "avgud".

Men sug på den här fina Vicci: Du kan faktiskt Bestämma dej för att älska dej själv! :) Även om du inte känner så med dina ögon och dina känslor. Att älska är ju ett viljebeslut!;)
Kram

Svar: Helt rätt!
Ja nu när du säger det, har inte tänkt så långt ännu, men det är ju faktiskt ett beslut. Ja värt att tänka vidare på. :)
kram
Viktoria Wigenstam

2013-06-13 @ 21:22:41
Postat av: Sanna

Kan inte annat än hålla med er fullt ut!! :)

2013-06-26 @ 17:40:57

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus