Jobbigt eller nyttigt?
Precis som med förra graviditeten så kommer frustrationen tillbaka...att måsta gå upp så många kilon!
Många tänker nog nu men SKÄRP DIG, DU ÄR GRAVID!
Dock så är verkligeheten inte lika enkel....Har alltid varit hyfsat smärt men samtidigt varit såå rädd för den där rackarns vågen..
Graviditeten med T gick väl ändå över förväntningarna men självklart var det superjobbigt att se siffrorna ticka uppåt för varje vecka som gick..
Denna gång hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig nyttig utan att överdriva (med T så blev det MYCKET sötsaker).
Men icke...äter sötsaker mer än jag kanske borde på kvällarna, under dagarna klarar jag mig med lite frukt och så för att få bort sötbegäret men på kvällen är det tufft.
Detta resulterar så klart i evigt grubbel under kvällen för hur korkad jag är som inte kan låta bli...
Vet inte om det är bara psykiskt att jag MÅSTE HA eller om det är som "tröst" för att vågen tickar uppåt...
Hur som helst ingen bra cirkel kanske, okej går väl inte upp onödigt mycket men det känns ju lite olustigt.
Tillbaka till ämnet...att gå upp under graviditeten är rent ut sagt SKIT jobbigt! Vet att det är för en bra sak ♥ och att "allt" försvinner efter förlossningen men det är sjukt svårt att tänka i dom banorna...Förstår verkligen inte hur jag stod ut med detta förra gången, kanske hade jag för mycket att tänka på med skola och körkort och allt...
Skulle ju vilja att bäbisen mår prima utan att jag behöver bli tyngre! :)
Gick sammanlagt upp ca 16 kg med Theodor och är rädd att det blir likadant nu..väger nästan lika mycket nu som med T i samma vecka.
Kanske måste jag bara försöka smälta att det försvinner...för med T så gjorde det de ganska så snabbt.
Och kanske försöka göra något bra av detta, få min hjärna att börja tänka rätt..men det är fruktansvärt svårt!
Ni som kanske har kännt likadant, hur gjorde ni för att övervinna rädslan över att gå upp i vik?
Kom gärna med tips och inspiration så kanske detta blir lite enklare :)
Hoppas ni kan stå ut med såna här inlägg, det är skönt att få ur sig det!
Många tänker nog nu men SKÄRP DIG, DU ÄR GRAVID!
Dock så är verkligeheten inte lika enkel....Har alltid varit hyfsat smärt men samtidigt varit såå rädd för den där rackarns vågen..
Graviditeten med T gick väl ändå över förväntningarna men självklart var det superjobbigt att se siffrorna ticka uppåt för varje vecka som gick..
Denna gång hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig nyttig utan att överdriva (med T så blev det MYCKET sötsaker).
Men icke...äter sötsaker mer än jag kanske borde på kvällarna, under dagarna klarar jag mig med lite frukt och så för att få bort sötbegäret men på kvällen är det tufft.
Detta resulterar så klart i evigt grubbel under kvällen för hur korkad jag är som inte kan låta bli...
Vet inte om det är bara psykiskt att jag MÅSTE HA eller om det är som "tröst" för att vågen tickar uppåt...
Hur som helst ingen bra cirkel kanske, okej går väl inte upp onödigt mycket men det känns ju lite olustigt.
Tillbaka till ämnet...att gå upp under graviditeten är rent ut sagt SKIT jobbigt! Vet att det är för en bra sak ♥ och att "allt" försvinner efter förlossningen men det är sjukt svårt att tänka i dom banorna...Förstår verkligen inte hur jag stod ut med detta förra gången, kanske hade jag för mycket att tänka på med skola och körkort och allt...
Skulle ju vilja att bäbisen mår prima utan att jag behöver bli tyngre! :)
Gick sammanlagt upp ca 16 kg med Theodor och är rädd att det blir likadant nu..väger nästan lika mycket nu som med T i samma vecka.
Kanske måste jag bara försöka smälta att det försvinner...för med T så gjorde det de ganska så snabbt.
Och kanske försöka göra något bra av detta, få min hjärna att börja tänka rätt..men det är fruktansvärt svårt!
Ni som kanske har kännt likadant, hur gjorde ni för att övervinna rädslan över att gå upp i vik?
Kom gärna med tips och inspiration så kanske detta blir lite enklare :)
Hoppas ni kan stå ut med såna här inlägg, det är skönt att få ur sig det!
